Klicka hÀr för att ladda ned artikeln med alla illustrationer i PDF- format.

Klaus Pildal följer den nordiska och europeiska mönsterkortindustrin och nu Àven den asiatiska, och ger ut rapporter som kontinuerligt uppdateras per e-post. PÄ hans hemsida, (www.pildal.dk), kan man löpande följa uppdateringsstadiet.

För att skaffa sig en bÀttre förstÄelse för att branschen utvecklats som den har anser Klaus Pildal att man mÄste se hur elektronikindustrin, som ju anvÀnder mönsterkorten, strukturellt ser ut i respektive land, se fig 1.

– Av den hĂ€r figuren kan man dra flera slutsatser, bĂ„de nĂ€r det gĂ€ller anvĂ€ndningen och produktionen av mönsterkort i respektive land. Man ser till exempel att man bĂ„de Finland och Sverige har haft viljan och förmĂ„gan att bygga stora företag; och det gĂ€ller som bekant inte bara elektronik utan Ă€ven andra industrigrenar. Vi danskar tĂ€nker dĂ€remot mer som bönder, och Ă€r först och frĂ€mst ett jordbruksland.

Han pekar pÄ hur Danmark (och Àven Norge) pÄ 60-talet hade en stark stÀllning inom mobilradio/-telefoni med företaget Storno, som sedan sÄldes till General Electric som sedan sÄldes det till Motorola.

–...och dĂ€rmed var det, bortsett frĂ„n Dancall med flera i Pandrup, i stort sett slut med sĂ„dan verksamhet i Danmark.

Han menar att Storno kunde ha "utvecklats till ett Nokia" men att man inte tog den chansen. Samtidigt har det förstÄs hela tiden funnits mindre och medelstora danska exportorienterade elektronikföretag som haft övriga Norden som sin viktigaste exportmarknad.

– Det har Ă„terspeglat sig i den danska mönsterkortindustrin, med nĂ„gra medelstora aktörer, som ju traditionell visat ett exportöverskott.

NĂ€ra samarbete
Ser man pÄ den svenska och finska kortindustrin, som ju traditionellt har varit de bÄda stora marknaderna i Norden, sÄ har det funnits och finns fortfarande stora olikheter.

– I Finland har det exempelvis alltid rĂ„tt ett nĂ€ra samarbete mellan Nokia och Aspocomp; och det började redan pĂ„ den tiden dĂ„ företaget hette Metalex, förklarar Klaus Pildal och lĂ€gger till att det har ocksĂ„ gĂ€llt en rad andra omrĂ„den och branscher.

Han menar att nÀr ett företag har en sÄdan betydande samarbetspartner sÄ skapar det förutsÀttningar för utveckling utöver det som Àr möjligt om man enbart Àr en leverantör bland mÄnga andra.

– Ericsson bestĂ€mde sig dĂ€remot tidigt för att sjĂ€lvs tillverka större delen av sitt mönsterkortbehov, och sedan köpa resten pĂ„ annat hĂ„ll i vĂ€rlden. Jag undrar varför man inte frĂ„n början sĂ„g till att det grundades ett "Aspocomp" i Sverige.

Klaus Pildal frÄgar utmanande om orsaken Àr att söka hos Ericsson eller...

– ...Ă€r det sĂ„ att de svenska kortföretagen inte hade ambitionen eller förmĂ„ga till det?

Svaret kan vara ett bÄde och. Ett faktum Àr ju att de mindre kortföretagen generellt har haft problem med kapitalförsörjningen; och eftersom mönsterkortproduktion Àr en kapitelintensiv verksamhet sÄ har det givetvis varit bromsande. Dessutom hade ju den största kortkunden i landet lÀnge en stor in-house-tillverkning, som tidvis dessutom konkurrerade med de svenska korttillverkarna. SÄ det var givetvis inte sÀrskilt intressant att göra investeringar i ett företag som skulle konkurrera med den största presumtiva kunden.

Klaus Pildal tror att man frÄn Nokias sida dÀremot har sett en klar fördel i att ha en kraftfull korttillverkare pÄ nÀra hÄll och att man dÀrför inte ensidigt Àgnat sig Ät att bara "banka ner priserna i botten".

– Tack vare det har Aspocomp, och det gĂ€ller Ă€ven österrikiska AT&S, kunnat bygga upp sina verksamheter, samt börsnotera sig och dĂ€rmed kunnat skaffa kapital för den vidare expansionen.

Klaus tycker att det i Finland har rÄtt en sorts "Gnosjöanda" i stort format, som det dÀremot har saknats omkring Ericsson.

– Det tror jag har haft stor betydelse för den struktur som mönsterkortbranschen fĂ„tt i Finland och Sverige. Den finska kontraktstillverkaren Elcoteqs utveckling Ă€r ocksĂ„ ett uttryck för detta.

Lönsamheten
Korttillverkning har alltid ansetts som en lÄgmarginalverksamhet med stort kapitalbehov, vilket tar sig uttryck i att företagens lönsamhet generellt sett ter sig rÀtt dÄlig. Det finns emellertid undantag, och i Norden Àr PriDana ett lysande sÄdant, vilket framgÄr av fig 6, som visar driftsresultatet för Nordens tio mest lönsamma mönsterkorttillverkare under perioden 1998-2002.

PriDanas resultat Àr enastÄende för branschen och svarar mot en marginal pÄ omkring tio procent, vilket i och för sig inte lÄter sÄ mÀrkvÀrdigt. Sex av de företag som ligger pÄ tio-i-topp-listan Àr danska, tvÄ Àr svenska, ett Àr norskt och ett Àr finskt. Den lönsammaste svenska korttillverkaren Àr Malmö Mönsterkort och den de lönsammaste i Norge Àr Elprint.

Bortsett frÄn fördelningen mellan olika lÀnder Àr det vÀrt att notera att ingen av de stora nordiska tillverkarna finns med pÄ tio-i-topplistan, trots att lönsamheten anges i reda pengar och inte som procent av omsÀttningen. NÀr man kommer lÀngre ned pÄ lönsamhetslistan sÄ hittar man svenska Elektrotryck, norska Capinor och finska Aspocomp. Alla har drabbats svÄrt av konjunkturnedgÄngen och visar betydande underskott.

Ett svenskt företag, som visserligen inte Àr med i toppen, men som ÀndÄ stÄr mycket starkt Àr Teltex.

– De brukade ligga pĂ„ en drift-marginal pĂ„ omkring 15 procent, men har gĂ„tt ned mycket de tvĂ„ senaste Ă„ren. Å andra sidan Ă€r företaget finansiellt mycket starkt och har ett imponerande egenkapital i förhĂ„llande till den samlade balansen. De har dessutom mycket god likviditet och alla förutsĂ€ttningar för att kunna vĂ€nta pĂ„ bĂ€ttre tider.

En av orsakerna till att Aspocomp inte kommit med pÄ lönsamhetslistans topp beror med största sannolikhet pÄ att man haft nÄgra fabriker som inte varit tillrÀckligt stora för att kunna drivas lönsamt. Man sÄlde en finsk fabrik i juli i Är, och i början av september beslutade man att dra ner verksamheten vid en annan, som innebÀr att 30 personer skall driva den vidare. Dessutom har man startat upp produktion i Asien.

– Det kan ju knappast vara gynnsamt för lönsamheten. Man kan hĂ€r jĂ€mföra med österrikiska AT&S, som har fyra fabriker i Österrike, men det Ă€r genomgĂ„ende större enheter.

Det Àr uppenbart att Klaus Pildal Àr mycket imponerad av hur det österrikiska företaget har agerat. Under de senaste Ären har AT&S visat positivt resultat varje kvartal, utom det sista kvartalet 2000. Som högst har man haft en marginal pÄ 18 procent och de senaste tvÄ kvartalen har den legat nere pÄ 5,5 och 10,6 procent.

Valet av kund Àr viktigast
Han har dock ingen enkel förklaring till varför det rÄder en sÄdan olikhet mellan Aspocomp och AT&S, utöver att det har att göra med "management". Mera generellt kan man emellertid sÀga att det mesta beror pÄ vilka kunder man har lierat sig med.

– De som samarbetat med exempelvis Nokia har det, trots Aspocomps nuvarande svĂ„righeter, gĂ„tt bra för. De som lierade sig med Ericsson har klarat sig sĂ€mre.

Samtidigt skall förstĂ„s sĂ€gas att det Ă€r ett konstaterade i efterklokhetens tecken, men framtiden Ă€r det ju som bekant ganska svĂ„rt att sia om. Alla Ă€r emellertid överens om att ett samarbete har större förutsĂ€ttningar att lyckas om det sker nĂ€ra och förtroendefullt. Är dĂ€remot stĂ€ndigt pressade priser en förutsĂ€ttning Ă€r risken överhĂ€ngande att man misslyckas.

Billiga investeringar
En följd av de nerdragningar och nedlÀggningar som skett Àr förstÄs att de företag som finns kvar har kunnat köpa, visserligen begagnat, men ÀndÄ mycket modern utrustning till endast en brÄkdel av vad ny utrustning skulle ha kostat. Det öppnar för att man Àven med en relativt beskeden lönsamhet har kunnat hÀnga med i den tekniska utvecklingen.

– Det finns flera företag som kunnat gör mycket goda affĂ€rer pĂ„ begagnatmarknaden. Och det lĂ€ttar förstĂ„s pĂ„ investeringstrycket i nulĂ€get.

De senaste Ärens lÄgkonjunktur har resulterat bÄde i Àgarbyten och nedlÀggningar. Aspocomp sÄlde t ex en av sina fabriker till Cibo-Print, Printca övertogs av Chemitalic som tidigare övertagits av GPV Industri, och Kortfabriken i Norrköping köptes av ledningen i 2001 men gick Äret dÀrefter i konkurs. Chromtryck gick ocksÄ i konkurs, och i Är stÀngde Elektrotryck sin fabrik i TimrÄ. Dessutom stÀngdes Multek Sweden i Kumla.

– Det har framför allt i Sverige skett en otroligt stor kapacitetsnerdragning; kanske 40 procent eller Ă€nnu mer, gissar Klaus Pildal.

Den danska kortindustrin Ä sin sida kan frÄn och med 2002 inte lÀngre visa exportöverskott, vilket tidigare alltid varit fallet. Orsaken Àr att man inte förmÄtt hÀnga med prisutvecklingen.

VÀlj rÀtt uppdrag
Trots alla nerdragningar Àr Klaus Pildal övertygad om att det ÀndÄ finns en framtid för de nordiska mönsterkortföretag som finns kvar.

– Nog kan man basera mycket pĂ„ Asien, men nĂ€r marknaden gĂ„r uppĂ„t igen och belĂ€ggningen ökar sĂ„ kommer mĂ„nga att vara mĂ„ttligt intresserade av de ganska moderata serier som det handlar om hĂ€r i Norden. Det har vi sett exempel pĂ„ tidigare.

Klaus Pildal arbetar nu med en studie om den asiatiska kortindustrin och dÀr framgÄr tydligt hur liten roll den europeiska exporten betyder.

– Det Ă€r Asien och USA som dominerar, sĂ„ man ju tĂ€nka sig vad som kommer att hĂ€nda nĂ€r det uppstĂ„r kapacitetsbrist.

– Det som Ă€ndĂ„ i slutĂ€ndan Ă€r avgörande för hur en korttillverkare klarar sig Ă€r hur brett processfönster han har i sin produktion sĂ„ att risken för mycket spill minskas. Det Ă€r nog faktiskt framgĂ„ngsfaktor nummer ett i den hĂ€r branschen, understryker Klaus Pildal, och avgörande för det Ă€r att man tar order som passar för den egna produktionsprocessen. Genom att ta fel order kan man mycket snabbt förstöra lönsamheten.